Pesten 1711

Som släktforskare går det inte bortse från det stora tomrummet som pesten 1711 lämnade efter sig. Jag kan själv inte minnas att vi pratade om farsoten i skolan eller kanske insåg jag inte vidden. Den första utplånade familjen jag träffade på i utforskandet av släkten trodde jag kanske berodde på en brand eller kyrkbåtsolycka. Sedan träffade jag på en till och anade oråd. Och googlade.

Pieter Bruegels tavla Dödens triumf med 1300-talets Digerdöden som motiv

Det talas idag om olika katastrofer och ordet har kanske förlorat i värde. Men när uppåt 20 % av befolkningen dör – då är det en riktig katastrof. Gör en nutida jämförelse – ett par miljoner svenskar dör på ett drygt år – ett nästan ofattbart antal.

Vid en närmare titt på dödboken i Mörrum/Elleholm ser man att ett normalår under denna tid dör mellan 30 och 40 personer – tre personer i månaden helt enkelt. Dödboken för 1710 ser först helt normal ut, men avslutas med sju begravningar mellan jul och nyår.

Det mest belysande familjeexemplet som finns i kyrkboken är Måns Olssons i Mörrum. Hans dotter Berita begravs nyårsafton 1710. Därefter dör: en son och en dotter 10 januari, en dotter 11 januari, hustrun och en son 12 januari och Måns Olsson själv 14 januari.

I januari 1711 finns 27 namngivna döda de första två veckorna, den sista är båtsman Hindrick Räf i Mörrum. Därefter är antecknat:

De som eljest i detta åhret ähro uthi härran igienom döden afsombnade kan man intett någon visshet upskrifva om deras taal, uthan så vida som man kan deta, och uthi församblingarna både Mörrum och Elleholm saknas så är det föruthan desse som finnes uptäcknade 700. Så at hella summan uthi bägge församblingarna blifva in alles 727.

Nästa notering i dödboken är i januari 1712.

För tidigt 1700-tal finns kyrkböckerna bevarade för bara några grannsocknar. I Ysane och Gammalstorp avstannar alla kyrkboksnoteringar under ca ett år. I Hällaryd och Åryd däremot finns de döda antecknade sida upp och sida ner. För Mörrums del är det bara begravningsnotiserna som avstannar, medan födslar och vigslar är fortsatt noterade.

I många familjer dog bara den ena maken och redan 1711 ökar antalet vigslar markant och är fortsatt stort de följande åren.

För en släktforskare innebär 1711 ofta en start- eller slutpunkt. Människor försvann utan ett spår och nya dök upp – varifrån? Gårdar skiftade ägare, barn bytte föräldrar, makar bytte maka.

På nätet hittar jag inte mycket skrivet, men det finns en mycket intressant artikel av Berndt Tallerud i Läkartidningen 2010 nr 13 där han bland annat berättar:

Men redan senhösten 1710 anlände farsoten till Karlshamn och den där förlagda örlogsflottan, vars trånga logement och dåliga hygieniska förhållanden erbjöd en utmärkt miljö för pestmikroben. I denna stad, som på så många andra håll, försökte man hålla skräcken på avstånd genom ett sorglöst leverne, varför friska och sjuka sågs " löpa hvar om andra, dricka graföl inne hos de döda, så länge lifvet dem sitter".

Berndt Tallerud anger vidare att Blekinge förlorade nära halva befolkningen!

Utdrag ur kyrkboken med texten i vänsterspalten

I Blekinge muséums nätutställning om pesten (tyvärr borttagen) fanns uppgiften att av de ca 100 000 personer som dog i Sverige var ca 15 000 från Blekinge – alltså en oproportionerligt stor andel. Utifrån dödstalen i Mörrum/Elleholms dödbok tror jag att dessa jordbruksförsamlingar var ganska förskonade i förhållande till städerna.

Ia Johansson