Per Nilsson

Barn med Karin Henriksdotter (1692? - 1740)

Äktenskap med Berta Nilsdotter (1700? - )

Noteringar

I bouppteckningen augusti 1758 (Bräkne häradsrätt (K) FII:2 (1757-1765) Bild 232 / sid 435) efter avlidne dannemannen Per Nilsson i Aplakärr står att han efterlämnade
hustrun Berta Nilsdotter &
döde sonen Henrik g i Dröspa med 4 omyndiga barn,
sonen Nils g i Tostarp,
sonen Olof g i Tostarp,
sonen Abram g här på gården,
dottern Karin g i Tostarp &
dottern Botil g här på gården med bonden Lars Persson.
Å sonabarnens vägnar närvarade deras moder och styvfader.

Ur Bräkne härads dombok
1713-02-11
17. Måns Olsson i Långehall och Sone Jönsson i Siggarp käras av Per Nilsson i Aplakärr angående förmyndarskap för salige Nils Nilssons omyndiga barn. Gäller 1/4 Aplakärr.
1720-01-28
27. Per Nilsson i Aplakärr som innehaft omyndige gossen Jöns Perssons arv om 45 C, avlidne Per Jonsson begravningskostnader avdragna, ger arvet till Måns Persson i Måstad, vilken är förmyndare för avlidne Jöns Perssons halvsyster Gertrud Jonsdotter.
1722-11-03
71. Per Nilsson i Aplakärr angående arv för dess sjukliga syster Nilla Nilsdotter efter dess föräldrar, vilken Sone varit förmyndare för. Skiftesbrev efter föräldrarna 1711-11-14.
1724-04
Extra ordinarie ting i Aplakärr. Fredrik Matsson i Aplakärr under söndag afton den 12 hujus sig livet avhänt genom att skära sig i strupen. Kyrkoherde Stobeus anmält detta till landshövdingen angående begravningen. Häradsrätten; Mats Nilsson i Törneryd, Per Torbjörnsson i Åryd, Måns Nilsson i Modala, Henrik Jönsson i Skeppaslätt, Åke Bosson i Ebbarp och kronolänsman Jonas Hall. Den dödes hustru Botil Henriksdotter inkallas. Hon med gråtande tårar beklagar sin olycka, saken skett i dess mans huvudyra och raseri medan han under den tiden han var förut i Karlshamn vid generalmönstringen och där blivit huvudyr och börjat tala hit och dit. Var och en kunde förstå att han blivit tagen från sina sinnen. Hon om lördagen fick veta genom gårdbon att han var så tillsinnes att hon rest till Karlshamn för att hämta hem honom. Hon funnit honom i ett bedrövligt tillstånd. Fredrik gått med sin granne Per Nilsson till gudstjänsten under söndagen, under mässan pustat och jämrat sig. Sone i Siggarp närmaste granne, dess hustru ville bjuda på mat då Fredrik inte ätit på länge, då Fredrik ätit ett bett av en stinnkaka skyndade han sig hemåt. Mellan Siggarp och Aplakärr skar han sig i strupen, vilket Per såg detta och skyndade sig hem till Fredriks hustru och bror Ingeman för att berätta. Sone och Amund i Siggarp kom från kyrkan och hjälpt Fredrik hem, stadsfältskär Mathias Norén i Karlshamn förbundit Fredrik straxt innan han dog under måndagen. Prästen varit närvarande och givit nattvarden. Botil har ingen aning om var huvudyran kommit ifrån. Har fått antydningar från gårdbon Per Nilsson. Per inkallas och berättar; Den 9 april har de åkt till Karlshamn för att inskriva en båtsman, såg att Fredrik blivit underlig till sinnes, frågat och svarat tokigt. Har inte kunnat övertala honom att resa hem. Fredrik har rasat med utlåtelser och sagt att nu kommer de för att ta honom. Vid söndag middag efter kyrkan har de följts åt till Siggarp. Sone Jönsson i Siggarp har alltid varit Fredriks goda vän. Fredrik gick hastigt och fort från Sones hustru där han hade ätit. Fredrik föll ner på vägen och i detsamma skar han sig i strupen, när Per såg detta skrek han ut ett förskräckligt anskrik. Per meddelade Fredriks hustru om händelsen. Kniven varit inlåst i ett skåp tillsammans med alla andra knivar och eggjärn av hustrun i fruktan för Fredriks yrsel. Sone och Amund i Siggarp berättar; Att de har ingen kunskap i saken. De vet dock att han kommit huvudsvag från Karlshamn. Hört Per skrika på vägen. På vägen vid Fredrik fann de Fredriks hustru och bror, alla hjälptes åt att bära in honom. Ingeman hämtade fältskären i Karlshamn, vilken sydde ihop strupen under en timme. Kyrkoherde Jöns Stobeus berättar; Att Fredrik fört ett kristligt leverne och besökt gudstjänsterna. Fredrik kunde tala efter att han blivit förbunden och sagt att Per inte varit vållande. Fredrik levt ett fridsamt äktenskap med sin nuvarande hustru. Fredrik kunde läsa ur bok. Attester inges från borgarna Jonas Ågren och Fredrik Nilsson i Karlshamn, hos den förre logerade Fredrik vid mönstringen, Jonas säger att Fredrik var mycket svag. Resolution; Fredrik skall begravas på kyrkogården.
1725-10-26
23:1. Wilhelm Henriksson i Kämpamöllan kärar kompaniskrivaren och kronolänsmannen Jonas Hall och dess bror drängen Hans Hall angående att de illa hanterat honom i den stuga i Aplakärr en söndag där han sökt gömma sig från dem. Slagit stött och knuffat och Hans stuckit honom med en kniv i ryggen på mordiskt sätt att han lång tid under fältskärs hand i sängen måst ligga. Kräver skadestånd omkostnader och tidspillan. Wilhelm citerar ett gammalt ordspråk: Ingen har frid längre än dess granne vill. Wilhelm berättar att fjärdingsmannen Per Nilsson i Aplakärr hade bjudit honom till barnsöl och efter tre timmar kom bröderna Hall dit. De gick av och an på golvet och hade sina käppar i händerna. Han hade varnats av klockarens hustru och Ingeman i Aplakärr att taga sig tillvara för dem. och gick därför ut från loftet där gillet hölls i Pers stuga och lade sig i bänken vid ugnen. När de fick reda på var Wilhelm var gick de dit och tog spelemännen med sig. Hall och Vollemar i Lycke satte sig i södra bänken och talades vid. Kronolänsmannen började dansa och därefter att stöta och sparka åt Wilhelm. Hustru Kerstin på Sternö och Sissa Svens i Skyekärr samt Botil i Dalansö försvarade honom men Hans satte händerna i golvet släppte fötterna och slängde åt honom. Kerstin bad honom låta bli och sa; En orm skadar inte den som sover. Hans svarade; Gåen undan eljest fåen i ett lett slag. Kerstin och Botil fick Hall med i långdansen och så snart de var ute kom båtsman Bengt Enfaldig och bad Wilhelm gå undan vilket han gjorde och gick tillsammans med Ingeman in i änkans stuga där han la sig på en flat säng som var bäddad på golvet. Bröderna Hall hittade honom där och efter ha gått ut och in i stugan tre gånger satte sig kronolänsmannen vid huvudändan på sängen och frågade varför Wilhelm dagen innan hade rivit ner hans gärdesgård var på Wilhelm svarade att han hade inte rivit någon gärdesgård utan endast tagit undan de alslanor som låg i strätet så mina kor kunde komma hem. Vill betala för den eventuella skada han gjort men Hall lyfte sin käpp som var ett stort spanskt rör och slog åt huvudet och ansiktet men Wilhelm höll armen för och då kom Hans och sparkade och slog med sin käpp. Hans tog sin kniv och stack den i ryggen på Wilhelm som släppte taget han hade om kronolänsmannen och kröp på golvet mot sängen då kronolänsmannen blottade värjan och hade inte Per i Aplakärr, Sone i Siggarp och Nils i Kroksjömåla hindrat honom hade han dödat honom med värjan. Wilhelm har instämt 17 vittnen och vill bevisa att bröderna Hall angripit honom med uppsåt att beröva honom livet. Efter fältskär Noréns attest och egen uppfattning blivit så illa hanterad att han knappast kommer till sin förra hälsa igen. Legat nio veckor under läkarhand och försummat höstarbetet. Enligt Noréns attest hade Wilhelm; Ett litet hål i huvudet över tinningen på högra sidan, bröstet, ryggen, vänstra skulderbladet och högra armen helt svullna, ett sting i ryggen av vilket skadat revbenen. Klagade mycket över bröstet såväl invärtes som utvärtes. Hällaryd och Åryd åbor intygade att Wilhelm är en skicklig och rederlig karl den tid vi honom känt fört ett mycket ärbart levande. Kronolänsman Hall begär uppskov till imorgon vilket beviljades.
1725-10-27
23:2. Kompaniskrivaren och kronolänsmannen Jonas Hall mot mjölnaren Wilhelm Henriksson. Hall har läst igenom gårdagens protokoll och brodern lagt in en klagoskrift. Anser att Wilhelm far med osanning och nekar till allt. Han eller brodern har inte haft för avsikt att då de kom till barnsölet skada eller döda honom. Har bara velat dansa och ha roligt. Wilhelm är den som är upphov till trätan då han rivit ner kronolänsmannens gärdsgård. När de gått efter in i andra stugan har det bara varit för att de blivit tilldelade att ligga där. Käppen tog i bordet och då Wilhelm förde bort kronolänsmannen och de hamnade på golvet med Wilhelm överst hade Hans bara velat hjälpa Jonas. Vem som stuckit Wilhelm under tumultet vet Jonas inte kunde vara brodern eller någon annan. Anför tio punkter mot Wilhelm. Hans Hall ej närvarande utan brodern Jonas svarar för honom. Till vittne Ingeman Matsson, Per Nilsson, änkan Botil och kvinnfolket Lisken alla från Aplakärr, Sone Jönsson, Amund Giselsson bägge i Siggarp, Nils Olsson i Kroksjömåla, Måns Nilssons hustru Botil i Modala, Botil i Lycke, Karin Fagers i Brorstorp, nämndeman Per Torbjörnsson i Åryd, Henrik Jönsson i Skeppaslätt, Lars Olssons hustru Gunhild på Ekö, hustru Kerstin Samsonsdotter på Sternö och Botil Larsdotter i Dalansö. Hall anför jäv emot Ingeman Matsson, Per Nilsson, Sone Jönsson, Nils Olsson och Amund Giselsson för att de tvistar med honom. Det samma gäller änkan Botil då hennes man och Hall haft en tvist. Mot Lisken att han instämt henne för misstankar att haft med Fredrik i Aplakärr att beställa och Botil i Dalansö för att hon har hyst lösfolk. Wilhelm protesterar mot detta då i så fall hela distriktet skulle kunna vara jäviga. Ingeman Matsson berättar att Wilhelm sagt att han inte visste var han skulle gå undan för Hall och därefter gått in i änkan Botils stuga och lagt sig på golvet under bordet och önskat att han skulle få ligga ifred. Då bröderna Hall kom dit och oväsendet började försökte Wilhelm värja sig med händer och fötter och Ingeman försökte hindra Hans men Vollemar bad honom låta bli. Visste inte att Wilhelm var stucken förrän han frågade om någon kunde hämma blod. Såg inte vem som stack men hörde att det var Hans. Kronolänsmannen hotade kvinnfolken med värjan. Per Nilsson säger att när kronolänsmannen drog värjan så samlades de andra kring honom. Såg Hans hubba och sparka. Änkan hustru Botil såg kronolänsmannen slå fyra slag med käppen och därefter gav den till Hans som fortsatte slå och skrämt hennes lilla barn. Pigan Lisken vittnade samma som föregående med tillägg att båtsman Enfaldig sagt till Hans att om han drar kniven så gör han ett skälmstycke. Sone Jönsson i Siggarp vittnar lika med tillägg att då länsmannen ville sticka Wilhelm med värjan tog vittnet honom i handen och hindrade. Amund Giselsson och Nils Olsson hade inget att tillägga. Hustru Botil i Lycke hade ingenting att tillägga eftersom hon som är havande flydde när larmet började hennes man hade emellertid sagt till henne och Karin i Siggarp att de skulle gömma Wilhelm om de kunde men fick aldrig tillfälle till det. Hustru Karin i Brorstorp vittnade lika som Lisken. Botil Larsdotter säger att då hon först märkte något då dansade Vollemar och Hans tillsammans då Vollemar slängde honom på Wilhelm där han låg på bänken Hans hoppade upp och ner i bänken men om han rörde Wilhelms fötter det vet hon inte. Wilhelm gick ut och båtsman Appel berättade det för kronolänsmannen då de alla gick ut och spatserade på gården av och an. Vollemars hustru hade sitt barn i Botils stuga och mannen bad henne ta det därifrån. Hörde Wilhelm be om nåd och kronolänsmannen ropa till brodern att han skulle hjälpa honom som svarade att han inte fick för djävulskärringen (vittnet). Hustru Kerstin Samsonsdotter vittnade lika med förra. Hustru Gunhild Algotsdotter på Ekö vittnar samma. Rätten anser att Hans Hall och båtsman Appel bör höras personligen. Utställt till extrating.
1737-02-28
13. Per Fredriksson i Aplakärr inger ett köpebrev mellan honom och Per Nilsson i Aplakärr angående 5/24 skatte Aplakärr, Fredriksson givit 150 C. Säljaren Olof Hanssons hustru Karin Ingemansdotter skall njuta undantag Boalslyckan väster och nedan gården samt hela hejan vid Västra vång till all äng, men åkern däri tillhör Per Fredriksson.
1740-06-03
13. Skifte efter Per Nilssons avlidna hustru Karin Henriksdotter i Aplakärr.
1741-02-27
6. Handelsman Sven Lundberg kärar Per Nilsson i Aplakärr och hans dotter Karin Persdotter, vilken är gift med Jöns Tomasson i Möllegården och missförstånd är uppkommit i äktenskapet, Per nu flyttat all egendom till sig. Sven Lundberg äger en fordran hos Jöns, vilken skall betalas av Per Nilsson. Per gett sin dotter 210 C i hemgift. Karin tog två kor och en gammal blackad häst med sig tillbaka när hon lämnade Jöns Tomasson då han slarvat bort sitt arv och hennes hemgift. Pers hustrus arv skall nu skiftas. Prokurator Johan Henrik von Rechen i Karlshamn kärar även Per Nilsson och hans dotter angående att de tillgripit en blackad häst, en furukista med lås samt ett gammalt ök, vilket varit utmätt för bonden Håkan Nilsson i Gärdshult. Per svarar att han inte har tagit något utmätt gods. Två barn finns i äktenskapet. Karin flyttade från Möllegården förlidet år tredje dag påsk. Jöns druckit och slösat, samt burit gods till sin svåger Önnert; Sin kista med gångkläder, sängkläder samt en ko till Småland, någon råg och en häst till dess moder i torpet Gröna Plåten. Karin inlöst en koppargryta och en järngryta. Jöns började slösa och hon hade inget att ge honom i matväg, han började då att slå henne, hon hade då varit i Möllegården i tre år, säden bar han till systern och modern kon ledde han till Småland. Jöns menar att Karin är skuld och inger attest från fältskär Mathias Norén i Karlshamn att han har fallandesjuka. Karin har inte sett någon sjukdom utan endast lättja. Hennes armknappar drack han upp på Åkarps krog och silverkorset hos Olof Ros och så vidare. Karin svarar med att hon aldrig mer kan leva med Jöns i säng och säte. Prosten Erasmus Trägårds skrivelse uppläses angående osämjan i äktenskapet. Resolution; Per Nilsson frikänns. Skulden till Lundberg skall betalas av makarna tillsammans, när tillgångar kan finnas. Angående Håkan i Gärdshult så är Jöns ensam ansvarig. Utmätningen godkänns inte.
1745-06-26
76. Bonde Per Fredriksson i Aplakärr ägare av 5/12 skatte eller hälften av Norragården ibm. Framlidne Per Nilssons köpebrev 1712-01-30 till hans far Fredrik Matsson på 3/24, uppbud 1712-02-27, 1712-06-03 och 1712-10-29. Han och hans bror Bengt Fredriksson av sin far ärvt. Brodern sålt sin del för 100 C, Olof Hansson och Karin Ingemansdotter köpebrev 1736-03-27 till honom Per sålt och hans hustru Inga Matsdotter. De andra 3/24 anhåller han fasta på tillsammans med sin hustru. Inga klander finns. Uppbud 1736-06-07, 1736-11-18 och 1737-02-18, oklandrat. 5/12 tillägnas Per Fredriksson och Inga Matsdotter.
1748-11-16
113. Bonden Olof Persson i Tostarp kärar sin svåger Lars Persson i Aplakärr angående bördsrätten till 1/4 Aplakärr. Kärandens fars löfte under Olofs förlovning där han blivit försäkrad äganderätt i Aplakärr, där fadern då bodde. Lars visar sin svärfar Per Nilssons köpebrev 1747-12-30.
1749-11-13
42. Danneman Lars Persson inger sin svärfar Per Nilssons salubrev 1747-12-30 om 1/4 skatte Aplakärr för 400 daler. Hälften skall han betala, andra hälften njuter hustrun. Uppbud 1748-03-18, 1748-06-15 och 1748-11-07 oklandrat.