Fredrik Matsson

Äktenskap med Karin Persdotter (1690? - 1711)

Barn med Botil Henriksdotter (1690? - )

Noteringar

Ur Bräkne härads dombok
1724-04
Extra ordinarie ting i Aplakärr. Fredrik Matsson i Aplakärr under söndag afton den 12 hujus sig livet avhänt genom att skära sig i strupen. Kyrkoherde Stobeus anmält detta till landshövdingen angående begravningen. Häradsrätten; Mats Nilsson i Törneryd, Per Torbjörnsson i Åryd, Måns Nilsson i Modala, Henrik Jönsson i Skeppaslätt, Åke Bosson i Ebbarp och kronolänsman Jonas Hall. Den dödes hustru Botil Henriksdotter inkallas. Hon med gråtande tårar beklagar sin olycka, saken skett i dess mans huvudyra och raseri medan han under den tiden han var förut i Karlshamn vid generalmönstringen och där blivit huvudyr och börjat tala hit och dit. Var och en kunde förstå att han blivit tagen från sina sinnen. Hon om lördagen fick veta genom gårdbon att han var så tillsinnes att hon rest till Karlshamn för att hämta hem honom. Hon funnit honom i ett bedrövligt tillstånd. Fredrik gått med sin granne Per Nilsson till gudstjänsten under söndagen, under mässan pustat och jämrat sig. Sone i Siggarp närmaste granne, dess hustru ville bjuda på mat då Fredrik inte ätit på länge, då Fredrik ätit ett bett av en stinnkaka skyndade han sig hemåt. Mellan Siggarp och Aplakärr skar han sig i strupen, vilket Per såg detta och skyndade sig hem till Fredriks hustru och bror Ingeman för att berätta. Sone och Amund i Siggarp kom från kyrkan och hjälpt Fredrik hem, stadsfältskär Mathias Norén i Karlshamn förbundit Fredrik straxt innan han dog under måndagen. Prästen varit närvarande och givit nattvarden. Botil har ingen aning om var huvudyran kommit ifrån. Har fått antydningar från gårdbon Per Nilsson. Per inkallas och berättar; Den 9 april har de åkt till Karlshamn för att inskriva en båtsman, såg att Fredrik blivit underlig till sinnes, frågat och svarat tokigt. Har inte kunnat övertala honom att resa hem. Fredrik har rasat med utlåtelser och sagt att nu kommer de för att ta honom. Vid söndag middag efter kyrkan har de följts åt till Siggarp. Sone Jönsson i Siggarp har alltid varit Fredriks goda vän. Fredrik gick hastigt och fort från Sones hustru där han hade ätit. Fredrik föll ner på vägen och i detsamma skar han sig i strupen, när Per såg detta skrek han ut ett förskräckligt anskrik. Per meddelade Fredriks hustru om händelsen. Kniven varit inlåst i ett skåp tillsammans med alla andra knivar och eggjärn av hustrun i fruktan för Fredriks yrsel. Sone och Amund i Siggarp berättar; Att de har ingen kunskap i saken. De vet dock att han kommit huvudsvag från Karlshamn. Hört Per skrika på vägen. På vägen vid Fredrik fann de Fredriks hustru och bror, alla hjälptes åt att bära in honom. Ingeman hämtade fältskären i Karlshamn, vilken sydde ihop strupen under en timme. Kyrkoherde Jöns Stobeus berättar; Att Fredrik fört ett kristligt leverne och besökt gudstjänsterna. Fredrik kunde tala efter att han blivit förbunden och sagt att Per inte varit vållande. Fredrik levt ett fridsamt äktenskap med sin nuvarande hustru. Fredrik kunde läsa ur bok. Attester inges från borgarna Jonas Ågren och Fredrik Nilsson i Karlshamn, hos den förre logerade Fredrik vid mönstringen, Jonas säger att Fredrik var mycket svag. Resolution; Fredrik skall begravas på kyrkogården.